Idag för med sig en plan, och den planen ser ut ungefär som följer:
Om att arbeta inom hemtjänsten.
Så mycket handlat, ändå glömde jag köpa banan. Hur lite pengar jag än hade, såg jag ändå till att till jobbet ha med en banan, och nu när pengar finns, har jag börjat glömma.
Fast det var igår och idag köpte jag banan och imorgon kommer allting vara okej.
““Therefore shall a man leave his father and his mother, and shall cleave unto his wife: and they shall be one flesh” (Genesis 2:24) — 1 man + 1 woman = right”
—
Oh, American Facebook friends, how I do not enjoy you sometimes. (via haguenite)
“And it came to pass, when he had made an end of speaking unto Saul, that the soul of Jonathan was knit with the soul of David, and Jonathan loved him as his own soul. Then Jonathan and David made a covenant, because he loved him as his own soul. ” (1 Samuel 18:1-3) 1 man + 1 man = gay marriage
I mean, if we’re gonna randomly pick Bible verses, let’s start with this one!
(via cijimcb)(via needtherapy)
There’s another verse from the Jonathan/David story that could be interpreted as a bros before hos message: “Your love to me was wonderful, passing the love of women.” Or it could be read as homoerotic. Whichever. :) I think people waste entirely too much time trying to find verses that prove themselves wrong or right in the Bible, rather than trying to glean the overarching messages, which has little to do with pointing fingers at people…
Om det tar en Robert Aschberg och en Gert Fylking tre månader att vandra från Ystad till Haparande, hur lång tid skulle det då rent hypotetiskt ta en man i trakten av 32½ år att cykla 43 mil?
Jag vill understryka att frågan verkligen är rent hypotetisk.
Men jag börjar få en idé om vad jag skulle vilja göra nästa sommar.
Jag älskar att mitt första besök på Dramaten inte blir för Bergman eller någon gammal välkänd klassiker, utan för Killinggänget, och jag älskar att jag gör det när mitt skägg återigen börjar närma sig något som skulle kunna vara hämtat från Ben & Gunnar.
Och det är den stora tragiken.
(från DN:s recension av senaste skivan, Fri från dig)
Rena julafton för kriminella.
Som om datalagringsdirektivet är den slutgitliga, alltom effektiva, lösningen för att komma åt varje liten kriminell. Som om enda orsaken till varför vi haft en blomstrande kriminalitet genom historien, är att vi inte haft ett datalagringsdirektiv.
“Svidande kritik”, säger Svenska Dagblandet. Fånigt överdrivna utrop, säger jag.
Fjantigt.
För övrigt måste SvD:s rubrik vara ett typexempel på saker som är uppenbara. Nu, om Bodström hade varit positiv till försenad datalagring, det hade varit en nyhet.
Så nu vet du. Frågor på det?
Jag höll att packa min cykel, skulle greppa något från en lastpall när jag obetänksamt körde handen för nära lastpallstypsikt oslipade ytan och fick in en speta under nageln på höger hands pekfinger. Det var inte skönt.
De närmaste minuterna spenderades med att ränna runt på kontoret, letandes först efter pincett och sedan nål för att pilla ut eländet. Vänster hands naglar gjorde ingen nytta. Jag fick tag på en sax och råkade klippa av den ynka lilla bit som faktiskt stack upp utanför nagelns kant, innan jag hittade en riktig nål. Då var det för sent, hur mycket jag än försökte, vågade gräva runt, stod emot smärtan som sprätte till när jag rörde vid spetan, hur mycket jag än kämpade gick det inte vägen. Spetan satt där den satt, påminde mig om det alltför väl vid minsta tryck.
Inte för att jag hann sitta där och gnälla, vi var underbemannade med mycket jobb och jag behövde komma iväg. Så på med ett par, tre, plåster, inte för blods skull, utan för att förhindra smärtans distraherande effekt under arbetets gång. Det fungerade bra. Ett par, tre, plåster visade sig vara mindre ivägen än jag hade trott och mina timmar genomfördes utan något direkt obehag. Utan något obehag alls, faktiskt, bortsett från den ganska bitande kylan och den idiotiskt inplanerade motvinden.
Väl hemma visade sig min nya rumskamrat, norrmannen, ha en pincett nära till hands. Det gjorde susen och fixade biffen, spetan är borta och smärtan likaså. Jag är dessutom nu nyduschad och mer än redo att lägga mig för natten. Visserligen aningen senare än igår och i förrgår, och blir något av ett avbrott i min duktiga sträcka att lägga mig (relativt) tidigt, men det går inte att vara duktig för många nätter på raken. Någon måtta får det vara.
Respektera Johan Liljeqvists nära och kära, däremot, är förstås oviktigt. Småskit och petitesser jämfört med herr Internutredares stackars känslor.Den internutredare i Göteborg som jobbat med Johan Liljeqvists fall vill inte kommentera det här.
– Jag tar inte det nu, du får ursäkta, men det är vårt beslut och mitt beslut.
Fast jag skulle ju vilja veta varför ni ändå inte…
– Men du hör vad jag säger, jag gör inte det nu. Nu får du respektera vad jag säger, säger polisens utredare Lars-Göran Berglund.
That’s what the creative thing is about. Keep reinventing the world, keep making it worth living in—if only for yourself and nobody else.
