från suicideblonde kommer:
Leonardo da Vincis Damen med hermelinen. Jag har sett den på riktigt någon gång, antingen på plats i Polen (en gruppresa dit för diverse studiebesök och även skidåkning) eller med skolan när (om) tavlan var på besök i Malmö eller Göteborg. Jag är väldigt förtjust i den.

Jag kommer inte ihåg om det var före eller efter det som jag använde Damen med hermelinen som grund till en uppgift i skolan i bildundervisningen. Vi skulle göra vår egen version något redan existerande verk (konstverk, välkänd reklambild, skivomslag, jag har för mig att typ av förlaga var helt upp till eleven själv), det vill säga rita eller måla av (kalkering var helt okej) fast ändra på någon eller flera detaljer, det vill säga ändå göra den unik från förlagan (jag har för mig att det här förfarandet kallas någonting som jag har glömt).

Jag hade under den här perioden en vad som idag antagligen måste klassas som en närmast ohälsosam relation till gurkor. Den var inte fysisk, jag åt inte mer än vanligt och jag har aldrig - varken då eller senare - stoppat upp en gurka i röven (om att inte ha gjort det är bra eller en brist på nyttig nyfikenhet är en fråga som mer lärda människor än jag får diskutera sinsemellan), jag ägnade däremot hel del tid att skriva dikter och rita bilder med gurkor som gemensam nämnare och allmän inspirationskälla.

En plats som det här gavs uttryck på, var förstås bilden, och ett tillfälle (inte det enda) var den här uppgiften. Jag valde Damen med hermelinen (jag minns kanske inte om jag såg den på museum eller i bok först men jag minns att den fångade mig) och jag valde att ersätta hermelinen med (jag tror ni ser vart den här meningen är på väg) en gurka.

Det var en rolig uppgift, jag blev nöjd med mitt resultat och är så fortfarande. Det färdiga resultatet, konstverket, Damen med gurkan, existerar fortfarande. Jag vet inte var men jag såg den senast kort innan flytten, i en mapp med andra gamla teckningar från samma skolperiod. Vilket betyder att den kan finnas här eller ligga kvar i Växjö, vilket som. Om jag bara hittar den ska jag scanna in och lägga upp.

Vet ni, jag borde göra en modern uppdatering av mitt gamla verk. Använda en kvinnliga bekant som modell, köpa en rejäl gurka (återigen, endast för konsten och ingenting annat, så slå alla rännstenstankar ur huvuet nu, mina kära vänner), plocka fram kameran eller lära mig måla. Och skapa en modern uppdatering av mitt gamla verk. Det är vad jag borde göra.

Leonardo da Vincis Damen med hermelinen. Jag har sett den på riktigt någon gång, antingen på plats i Polen (en gruppresa dit för diverse studiebesök och även skidåkning) eller med skolan när (om) tavlan var på besök i Malmö eller Göteborg. Jag är väldigt förtjust i den.

Jag kommer inte ihåg om det var före eller efter det som jag använde Damen med hermelinen som grund till en uppgift i skolan i bildundervisningen. Vi skulle göra vår egen version något redan existerande verk (konstverk, välkänd reklambild, skivomslag, jag har för mig att typ av förlaga var helt upp till eleven själv), det vill säga rita eller måla av (kalkering var helt okej) fast ändra på någon eller flera detaljer, det vill säga ändå göra den unik från förlagan (jag har för mig att det här förfarandet kallas någonting som jag har glömt).

Jag hade under den här perioden en vad som idag antagligen måste klassas som en närmast ohälsosam relation till gurkor. Den var inte fysisk, jag åt inte mer än vanligt och jag har aldrig - varken då eller senare - stoppat upp en gurka i röven (om att inte ha gjort det är bra eller en brist på nyttig nyfikenhet är en fråga som mer lärda människor än jag får diskutera sinsemellan), jag ägnade däremot hel del tid att skriva dikter och rita bilder med gurkor som gemensam nämnare och allmän inspirationskälla.

En plats som det här gavs uttryck på, var förstås bilden, och ett tillfälle (inte det enda) var den här uppgiften. Jag valde Damen med hermelinen (jag minns kanske inte om jag såg den på museum eller i bok först men jag minns att den fångade mig) och jag valde att ersätta hermelinen med (jag tror ni ser vart den här meningen är på väg) en gurka.

Det var en rolig uppgift, jag blev nöjd med mitt resultat och är så fortfarande. Det färdiga resultatet, konstverket, Damen med gurkan, existerar fortfarande. Jag vet inte var men jag såg den senast kort innan flytten, i en mapp med andra gamla teckningar från samma skolperiod. Vilket betyder att den kan finnas här eller ligga kvar i Växjö, vilket som. Om jag bara hittar den ska jag scanna in och lägga upp.

Vet ni, jag borde göra en modern uppdatering av mitt gamla verk. Använda en kvinnliga bekant som modell, köpa en rejäl gurka (återigen, endast för konsten och ingenting annat, så slå alla rännstenstankar ur huvuet nu, mina kära vänner), plocka fram kameran eller lära mig måla. Och skapa en modern uppdatering av mitt gamla verk. Det är vad jag borde göra.

arkiverat under ↓ konst
Comments
blog comments powered by Disqus