Det började med att jag, som så många gånger förut, gick fel. Jag började i rätt ände av gärdet, gick till och med förbi mina vänner, fast lite för långt ifrån för att se, fortsatte en alldeles för lång bit runt och igenom nämnda gärde, innan jag snubblade över (eller dom snubblade över mig) andra vänner på väg till samma sällskap. Tillsammans hittade vi målet, bland annat (eller helt och hållet) tack vare ett telefonnummer jag själv inte hade.
Men det var helt okej, det finns sämre platser att gå vilse på än fantastiskt vackra gärdet i Stockholm, det finns sämre tillfällen att göra det på än en skön sommarkväll, och min 30-40 minuter långa oplanerade promenad blev en passande inledning till en av de roligaste lördagkvällarna på evigheter.
